Vadare
Vadare är utpräglade opportunister. Goda vadarstränder kan dyka upp var som helst. Ett område som bjuder på ett myller av snäppor och beckasiner ena året kan nästa år vara helt tomt. Detta är normalt och ska inte tas för tecken på en katastrof. Dessutom är vädret ofta avgörande för vadarförekomsten. Är vädret gott under flyttningen drar vadarna värdshus förbi. Bjuds däremot regn och lågtryck under flyttningen tvingas vadarna ner och kan, med en gnutta tur, avnjutas vid lämpliga stränder och bankar runt sjön Östen. Juli, augusti och september är fina månader att söka vadare som stannat till under flyttningen söderut.
Fågeltornet vid Skogen, i sjöns nordöstra hörn, kan bjuda på hundratals brushanar under flyttningen i maj. Vid Södra maderna kan minst lika många grönbenor ses i maj och juli.

Till de häckande vadarna hör tofsvipa, enkelbeckasin och storspov. Inte minst storspovens rullande, böljande spel är något av ett signum för markerna runt Östen.
Sjöns mest exklusiva vadare är utan tvekan dubbelbeckasinen. Östen är en av södra Sveriges mest pålitliga spelplatser för den sällsynta fågeln. Dubbelbeckasinen häckar inte vid sjön - men stannar alltid till och spelar några dagar i början eller mitten av maj. Det rör sig oftast om fem eller sex fåglar. Flertalet håller numera till i de södra delarna.

Grönbena. Foto: Kent-Ove Hvass.