I takt med att sångsvanarna lämnat Östen har gässen klivit fram ur berömmelsens skugga. Östen är numera en av världens viktigaste rastplatser för sädgås. Gässen har räknats sedan 1976 - och du kan se utvecklingen i diagrammet nedan. För 20 år sedan (1984) rastade som mest 4000 sädgäss i området. Siffran avser toppnoteringar under såväl vår som höst. Tjugo år senare (2004) kan en vårdag bjuda på 10 000 sädgäss, och en höstdag på 20 000. De rastande gässen har under samma tid ökat även i Skåne och Närke, men minskat vid den stora rastplatsen Tåkern i Östergötland. Det rör sig alltså inte om någon dramatisk ökning av populationen, utan snarare en omflyttning av styrkorna.

Räkningarna äger rum i gryningen, när gässen lämnar nattplatserna i sjön för att ge sig ut på de omgivande fälten.

Sädgåsen häckar naturligtvis inte vid Östen. Gässen rastar bara på sin väg mellan övervintringslokalerna i nordvästra Europa och sina häckningsområden i den ryska taigan.

För alla som har tid och lust att fingranska gåsflockarna bjuds åtskilliga godbitar. Ett hundratal spetsbergsgäss och bläsgäss brukar sällskapa med sädgässen om vårarna. Även vår mest exklusiva gås - den utrotningshotade fjällgåsen - går att hitta. Några få individer, kanske två eller tre, gömmer sig gärna bland sädgässen.
Desto lättare är det att finna grågås och kanadagås. Grågåsen är som talrikast under sensommaren och hösten. Då kan 5 000 grågäss ses samtidigt i området. Några få par häckar.

Sädgäss. Foto: Kent-Ove Hvass.